Idag minns vi vår lilla, lilla Theo.

Saltstänkta vågor mot segelbåten stäv,
prästkragar och blåklint mitt bland böljande säd.
Kalkstens dammig landsväg mellan blå eldens blå,

Hur ska inte himlen vara då?

Jag tackar dej Herre för naturen du gjort.
Den är så fantastisk i både smått som stort.

För vart jag än vänder mej är det underverk jag ser.
Men du har lovat göra mycket mycket mer.

Pir som bryter vågen, vid solmättad strand,
barn som plockar snäckor i solbränd hand
svalor högt mot skyn, smultron på ett strå,
Hur ska inte himlen vara då?

En dag ska jag leva i en värld bättre än här,
för han som gjorde avigan har skapat rätan där,
Så trots all sommar, sol och havets ljumma bris

så kan jag känna suget av ett fjärran paradis.

Nyslaget hö och doft av jasmin,
glada barna ögon vid sprakande kamin,
Kära varma minnen av allt vi längtat så.
Hur ska inte himlen vara då?